Onsdagen den 19 oktober prövade Luckan Integration ett nytt koncept – en bokklubb om finlandssvensk litteratur där diskussionen går på engelska. Tanken med klubben är att öppna upp den finlandssvenska litteraturen för alla (nästan) oberoende av språk. Boken läser deltagarna på valfritt språk och diskussionen förs på engelska, men originalet är ändå alltid finlandssvenskt och utgör en del av den finlandssvenska kulturen. Varje bokklubbsträff inleds dessutom av bokklubbsledaren som genom en kort introduktion placerar in boken i en större kontext.
Boken för den första träffen var Tove Janssons Pappan och havet. Förutom att Pappan och havet tar upp intressanta frågor om att hitta sig själv i en föränderlig tillvaro och ny miljö – en tematik som lätt kan kopplas till inflyttade – så trodde undertecknad bokklubbsledare också att det var ett tillräckligt välkänt författarskap för att locka deltagare. För alla vet väl vem Mumintrollet är?
Det visade sig att av fyra deltagare kände en till mumin sedan tidigare. En. Det visade sig också att det inte är en självklarhet vad vi i Svenskfinland förstår med en bokklubb, som att man helst har läst boken som ska diskuteras innan man kommer till träffen. Men det gjorde ingenting. Istället fick bokklubbsledaren möjlighet att berätta om mumin överlag och om den märkbara förändring man överlag kan se i den nordiska barnlitteraturen efter andra världskriget. Och om den mångbottnade Pappan och havet, som snarare är vuxenlitteratur än barnlitteratur, om karaktärsutveckling och om fyren som litterär symbol.
Och visst diskuterades det också i gruppen. Vi diskuterade synen på barn och barndomen och hur den förändrats inte bara inom litteraturen, utan också inom bildkonsten och i samhället överlag ur ett historiskt perspektiv. Eftersom tre kontinenter fanns representerade bland deltagarna, kom vi också in på intressanta spår om huruvida barnlitteratur kan existera i ett samhälle där barn inte kan få vara barn. Kommer du från ett afrikanskt samhälle där barnen i många fall måste börja jobba så fort de är gamla nog, så är barndomen ett ganska abstrakt begrepp, och varför skulle de finnas barnlitteratur om det inte finns en barndom?
När kvällen var slut var deltagarna rörande överens om att de nu skulle bekanta sig med mumin. Mumin hade fått nya vänner i bokklubbsdeltagarna. Deltagarna ville också definitivt komma nästa gång, de ville att klubben skulle träffas regelbundet, och de trodde att de säkert hade vänner som också vore intresserade av att delta.
Nästa gång sammanträder Luckan Integrations bokklubb onsdagen den 23 november i Luckans lokaler på Simonsgatan 8. Då diskuterar vi Kjell Westös Hägring 38 som också finns översatt till finska, engelska, franska, tyska och norska. Alla intresserade (även svensk- och finskspråkiga) är välkomna att delta, men anmäl dig gärna på förhand till [email protected].
Daniela Silén