Luckans delprojekt i Stora Komet – vägledningsprojektet på svenska i Nyland kommer i höst att ordna en pilotgrupp för invandrare som integreras på svenska i Finland. Syftet är att med hjälp av skönlitteratur, diskussioner och dramapedagogik främja både språkinlärning och inkludering i samhället. För invandrare som valt att integreras på svenska kan det även vara värdefullt att lyfta fram de möjligheter ett nordiskt perspektiv kan erbjuda. Därför föreslog jag under seminariet att vi med hjälp av digitala kommunikationsverktyg som t.ex. Skype kunde skapa kontakt mellan olika integrationsgrupper i de olika nordiska länderna.
NVL, Nordiskt nätverk för vuxnas lärande, som finansieras av Nordiska Ministerrådet, arrangerade i Lund den 26.9.2017 konferensen ”New pedagogic models for inclusion of adults in work-life and civic society” samt den 27.9. konferensen ”Adult educator and innovation”. NVL hade bjudit in min kollega Larrie Griffis och mig till konferenserna och bekostade även våra rese- och uppehållskostnader.
Pirjo Lahdenperä, professor i pedagogik vid Mälardalens högskola, höll en intressant föreläsning om interkulturell pedagogik den 26.9. Lahdenperä lyfte fram att vi i Norden gärna använder begreppet ”mångkulturell” men att vi i stället borde börja tänka ”interkulturellt”. Interkulturella processer fokuserar på en kommunikation där olika kulturer, religioner, livsstilar, livsuppfattningar, tankesätt, språk och perspektiv samverkar, kompletterar och berikar varandra. Syftet med interkulturella läroprocesser är att bearbeta hinder för inlärning och utveckling, som utgörs av den egna uppfostran och kulturella värderingar. Lahdenperä lyfter även fram vikten av god självkännedom och kritisk självmedvetenhet. Dessutom bör man ha kunskap om hur stereotypier, fördomar, rasism, sexism, diskriminering och sociala ojämlikheter påverkar vår kommunikation och våra sociala relationer. För att interkulturell integration ska kunna omfattas av alla sektorer i samhället behöver vi kulturtolkar. Lahdenperä talade även om begreppet ”postnationella personer”. Med det menar hon unga som vuxit upp i multietniska områden och därför har både en ursprungskultur och en kontextuell kultur. De utvecklar då ofta en kompetens där de utan problem kan kodväxla mellan de olika kulturerna.
Luckans delprojekt i Stora Komet – vägledningsprojektet på svenska i Nyland kommer i höst att ordna en pilotgrupp för invandrare som integreras på svenska i Finland. Syftet är att med hjälp av skönlitteratur, diskussioner och dramapedagogik främja både språkinlärning och inkludering i samhället. För invandrare som valt att integreras på svenska kan det även vara värdefullt att lyfta fram de möjligheter ett nordiskt perspektiv kan erbjuda. Därför föreslog jag under seminariet att vi med hjälp av digitala kommunikationsverktyg som t.ex. Skype kunde skapa kontakt mellan olika integrationsgrupper i de olika nordiska länderna. Förslaget understöddes av ansvarspersoner för integrationsgrupper i de olika nordiska länderna. Vi har preliminärt kommit överens om att Luckans kursdeltagare kommer att ha kontakt med integrationsklienter på Gotland och i Karlskrona. Även grupper i Mora kunde inkluderas i kontaktnätverket. Med dessa nyanlända kan Luckans kursdeltagare tala svenska och få information om t.ex. arbetsmarknaden och utbildningsmöjligheter i Sverige. Även för de svenska integrationsklienterna kan det vara värdefullt att få veta om möjligheten att leva på svenska i Finland samt om vår arbetsmarknad och våra utbildningsmöjligheter. Även ansvarspersoner för integrationsprocesser i Danmark och på Färöarna visade intresse för att utveckla Skype-kontakt mellan sina egna integrationsgrupper och Luckans kursdeltagare. Det kan vara intressant att göra jämförelser mellan integrationsprocessen på Färöarna och valet att integreras på svenska i Finland. På Färöarna lär sig de nyanlända färöiska, men för att få jobb för högutbildade krävs det ofta även kunskaper i danska. På liknade sätt har ofta de som integreras på svenska i Finland en starkare ställning på arbetsmarknaden om de i ett senare skede lär sig även finska.
Även förslaget att ordna en nordisk konferens där olika kreativa eller konstnärliga verktyg (t.ex. skönlitteratur, musik, teater, film, bildkonst) används för att främja inkludering understöddes av NVL och seminariedeltagarna. Min kollega Larrie Griffis diskuterade med Gígja Svavarsdóttir, verksamhetsledare på The Tin Can Factory i Reykjavik, om kontakter med en isländsk mångspråkig kvinnokör, där 20 olika nationaliteter är representerade och där alla sångare kan introducera sånger på sitt eget språk och uttrycka sig på det språk de kan. Inkludering startar ofta med en känsla av gemenskap, ett sammanhang där man är välkommen och får skapa något tillsammans. Det ger glädje och självförtroende, vilket ger mod att våga göra även andra saker, t.ex. påbörja en utbildning eller ge sig ut på arbetsmarknaden.
Ett annat tema som starkt lyftes fram under konferensdagarna var de nyanländas möjligheter till företagande samt de små företagens roll i att skapa gemenskap och levandegöra närmiljön. Det är inte endast ekonomiska mål som uppnås då nyanlända ges verktyg och stöd i processen att grunda företag. Även kulturella och sociala aspekter stöds då gator och kvarter livas upp av nya affärer, restauranger och andra småföretag.
Från Lund fortsatte resan vidare till Göteborg, där jag deltog i bokmässans inledande dag den 28.9. (Min kollega Larrie stannar där längre och fler bloggar är att vänta!) Även här presenterades ett koncept där skönlitteratur i form av lättläst litteratur används för inkludering av nyanlända. Bibliotekarie Anette Helgesson presenterade projektet Jalla tillsammans, där nyanlända flickor får delta i en bokcirkel, träffa författare samt lära sig använda digitala verktyg. Genom att lära sig använda appar och digitala verktyg kan dessa flickor få sina röster hörda.
En annan diskussion som jag följde med handlade om arbetsmarknadens behov av humaniora. I en nyutkommen rapport har tankesmedjan Humtank kartlagt arbetsmarknadens behov av humanistiska kunskaper. Jesper Olsson (bitr. professor, avd. för språk och litteratur, Linköpings universitet) och David Thurfjell (professor i religionsvetenskap, Södertörns högskola) diskuterade rapportens resultat. Kompetenser som näringslivet gärna ser hos ledare är kreativitet, språkkunskaper och affärsmässighet. Även vikten av interkulturell kompetens betonas. Förutom ämneskompetens erbjuder universitetsstudier även mycket annat. I jurist- och läkarutbildningar tar man in historiska, sociologiska och skönlitterära aspekter, för att lyfta fram ett mera mångdimensionellt perspektiv och diskutera t.ex. etiska frågor. Även universitetens roll att fostra aktiva medborgare betonades. Under studietiden kan man träna upp sin förmåga att styra egna projekt, skapa sociala nätverk, delta i kårpolitik, skriva för studenttidningar m.m. Svenskt näringsliv hittar dock inte alltid de nyutexaminerade humanisterna, här finns ett matchningsproblem. En hel del tekniska och branschspecifika kompetenser kan dock företaget lära ut till de anställda. Kreativitet är betydligt svårare att lära ut och går inte heller att automatisera.
Eftersom Luckans delprojekt i Stora Komet erbjuder Arcadas studerande vid institutionen för hälsa och välfärd en kurs i skönlitteratur var jag även nyfiken på en diskussion om narrativ medicin på bokmässan i Göteborg. Narrativ medicin innebär att använda litteratur och konst för att förstå sjukdom. Läkarna Valle Erling och Astrid Seeberger samt professor i religionsvetenskap Ola Sigurdson talade om berättelsernas betydelse för att skapa sammanhang och mening för den som är drabbad av sjukdom. Detta är speciellt viktigt i en tid där det personliga mötet riskerar att tappa mark. Berättelsen kan även fungera som ett verktyg att ställa rätt diagnos. Det lönar sig att ge patienten tid, då sköter de sig bättre och chansen är större att de tar sina mediciner, vilket blir även ekonomiskt lönsamt. Patienterna möter läkare då de är utsatta, utan tillit kan inte berättelsen bära vidare. I berättelsen uppstår individen, d.v.s. personen bakom diagnosen. Astrid Seeberger berättade även om hur läsning av skönlitteratur kan hjälpa svårt sjuka patienter. Som exempel nämnde hon en kvinna med cancerdiagnos som läste dikter av Tomas Tranströmer. Dikterna gav henne sällskap och en viss tröst, de gav henne en upplevelse av människogemenskap.
I vimlet träffade jag även författare och specialläkare i psykiatri Claes Andersson, vars bok ”Stilla dagar i Mejlans” används som kurslitteratur i Stora Komets skönlitteraturkurs för hälso- och socialbranschens studerande vid Arcada. Boken lyfter fram bl.a. tankar och processer anknutna till åldrandet. Jag bjöd in Andersson till en av kursens gruppdiskussioner i oktober, då denna bok kommer att diskuteras. Han lovade kolla kalendern och berättade att han gärna träffar kursdeltagarna och deltar i gruppdiskussionen ifall han inte då är utomlands. Även forskare Anna Fåhraeus från Högskolan i Halmstad dök upp i bokmässans vimmel och berättade att hon gärna kommer till Finland i oktober för att bekanta sig närmare med Stora Komets skönlitteraturkoncept, från vilket hon tänkt låna metoder till en kurs för psykiatriska sjukskötarstuderande vid Högskolan i Halmstad nästa vår. Hon gladdes även åt att professor Merete Mazzarella visat intresse att involveras i forskningsprocessen kring Stora Komets litteraturkoncept. Trots att det detta år förts polemikfyllda diskussioner gällande bokmässan i Göteborg gläds jag över alla idéer och personliga möten som inledningsdagen erbjöd, inspiration som länge lyser upp och berikar.
Sissel Korpisola
Projektansvarig
Luckan, Stora Komet