Foto: Elin Sundell
Det började med ett stort plums. Ett stumt, skrämmande plums som påvisade att det fanns en osynlig fiende bland oss. En fiende som vi inte visste hur vi skulle förhålla oss till. Allt såg ut som vanligt. Träden stod där de alltid stått, solen gled upp på himlen i ottan och försvann på kvällen, husen, naturen… allt var som det brukade vara. Och ändå inte.
Plumset efterföljdes av vågor. De första var stora och tog ut svängarna ordentligt, de andra mer jämna, stillsammare. Lugnare! Tack och lov har människor en makalös förmåga att anpassa sig och hitta lösningar.
Varje våg innebar ett nytt sätt att förhålla sig till sin omvärld och vardag, sitt arbete och privatliv. När nya rekommendationer avlöste varandra slog många bakut. Det är tärande att leva och verka under sådana premisser.
Och sedan hände något.
Vi gillade läget och anpassade oss. Nya rekommendationer slutade vara begränsande hinder och blev istället utmaningar som skulle överbyggas. Nya lösningar skapades, skolor ordnade distansundervisning, körer sjöng tillsammans från sina respektive hem, de digitala kulturprogrammen blev fler och fler. Vi människor har en makalös förmåga att anpassa oss.
Som forskaren Malcolm säger i filmen Jurassic Park: “Life finds a way”
Även här på Luckan var vi tvungna att finna ut nya vägar för att kunna fortsätta verksamheten. Det tog inte lång tid innan alla verksamheter utvecklat nya digitala lösningar för att ändra fysiska möten som handledningar, intervjuer, presentationer och debatter. Heldagsprogrammet under Helsinki Pride filmades, editerades och lades ut för alla att kunna ta del av. Allt går bara man vill.
Nu när nya vågor kommer med nya direktiv är vi redo.
Detta märkte vi fredagen 25.11 när HUS önskade att inga grupper med fler än 2o personer samlades och att Institutet för hälsa och välfärd starkt rekommenderar ansiktsmask åt alla som befann sig i utrymmen med många människor. Just den dagen hade vi bokat in en konsert med två populära band. Då hade vi redan ett väl fungerande system med registrering av besökare för att kunna smittspåra vid en eventuell klustersmitta. Dessa dokument strimlas efter två veckor och informationen sparas inte någonstans. Alla utrymmen på Luckan har handsprit och desinficeringsspray och engångstrasor att torka med samt att vi har ansiktsmasker åt de som inte kommit ihåg att ta med sin egen. Dessutom fanns information ute i sociala medier om att vi följer dTHL’s rekommendationer om publikantal. När vi öppnade dörrarna för kvällen kändes det välkomnande och det kändes säkert.
Två band uppträdde. Först ut var den suveräne sångaren Elias Kovanko som bland annat sjunger i den välkända gruppen gruppen Crimon Peak. Efter Kovankos framförande var det daga för sångerskan Sandra Långbacka att inta scenen. Hennes låt Sidospår nominerades 2019 till årets bästa, finlandssvenska låt. Två timmar livemusik gick alldeles för fort undan och det är bara att konstatera att både Kovanko och Långbacka verkligen lyckats att samla musiker av mycket hög klass. Den finlandssvenska kulturen är lika stark, lika levande och professionell som den var före covid-19.
Nu ser vi fram emot resten av höstens utbud.
Och kommer det nya rekommandationer så fixar vi det.
Inlägget är skrivet av Larrie Griffis / kultur- och centeransvarig vid Luckan Helsingfors
[email protected]