Luciamorgon, den absolut bästa dagen på året om man frågar mig. Enligt tradition har Östnylands Lucia haft morgonens första uppträdande på Kulturhuset Grand, där även Luckan Borgå är inhyst. Vi får således njuta av en stämningsfull morgon med glada kunder som förväntansfullt trängs i den mörklagda aulan för att få se Lucia skrida ner för trapporna och sjunga de sånger som hos de flesta av oss föder riktig julkänsla. Efter några sånger ställer sig Lucia med tärnor vid Marthornas kaffebord och bjuder på kaffe, saft, saffransbullar och pepparkakor. Ett härligt sorl fyller vår aula och en lång kö ringlar fram till serveringen då alla vill hälsa på Lucia eller ta ett foto. Morgonen fortsätter så med lite mer sång och glatt prat.
Luciatraditionen har varit i blåsväder under den senaste tiden kan man väl säga. Det har varit ett stort jobb att skrapa ihop ens till de minsta Lucia-följen på flera orter och själva traditionen i fråga sätts. Behöver vi en Lucia i vårt moderna samhälle? Behöver vi i så fall rösta fram denna Lucia och behöver det vara en hon (med långt blont hår)? Det är kanske bra att vi ifråga sätter traditionen, att vi ser på den med kritiska ögon och funderar hur vi vill att den ska se ut i framtiden. Men att helt slopa Lucia känns främmande för mig. Det budskap Lucia för med sig, om ljus i mörkret, om vänskap och att ta hand om varandra, det är värderingar som av allra högsta grad behöv i vårt samhälle idag!
Luckan har också tillsammans, på alla tio orter runt om i Svenskfinland, gått inför att Lucia är en av de dagar vi uppmärksammar, att det är en högtid som knyter ihop och förenar oss.
Så innan vi begraver Lucia eller stämpar hen som en mossig institution, låt oss fundera lite på det djupare budskapet. Om vänligt bemötande och närvaro, att stöda och hjälpa, att komma med ljus när det är som mörkast.
Mjuka värderingar. Låt oss tillsammans kämpa lite för dessa värderingar, låt oss tillsammans skapa ett samhälle som inkluderar och som är öppet för alla. För Lucia behöver inte vara stöpt i en form, utan vi måste kollektivt se till att det finns flera former. Att Lucias budskap inte drunknar i en debatt om utseende eller kön utan att vi kan damma av våra förutfattade meningar och inkludera också andra i vårt firande. Luciatraditionen som den ser ut idag är ju redan ett litet hopkok av nordiska hedniska riter och religiösa katolska helgon, så varför måste vi då stenhårt hålla fast vid en glansbilds version av hur Lucia ska se ut?
Text: Nadina Vihinen, verksamhetsledare Luckan Borgå
Bild: Anne Johansson Padilla
På bilden Östnylands Lucia Elin Tillander och tärnorna Martha Brusas och Wilma Lindblad