fbpx

Tankar från en biennal

Publicerat den Kategoriserat som Blogg, Information, Kultur, Luckan Helsingfors
På luffen i Helsingborg

Hur sammanfatta fyra dagar intensivt program med seminarier, mingel, föreställningar och föreläsningar?

”Törnrosa” – den enda sanna kärlekens tid.

Man glömmer så lätt att inte boka för mycket. När jag var på scnekonstbiennalen 2016 var det precis lika intensivt som nu och det samma gäller bokmässan, både i Göteborg och Helsingfors. Men skam om jag kommer ihåg att planera program i praktisk takt snarare än vad jag vill se och proppar schemat fullt. Varför? För att det är som att hamna mitt framför julgubbens önskelista där det bara är ditt eget tempo som sätter gräns. Detta resulterade i att jag en dag gick på fyra föreställningar, två seminarier, ett lunchmöte och under kvällen satt vi, fyra kulturproducenter från Luckan, och försökte smälta alla de myriader av intryck vi tillsammans och separat sett och upplevt.

Ett fullspäckat program i dagarna fyra.

Helsingborg visade upp sig från sin allra vackraste sida. Avslappnad medelhavsstämning konstaterade vi nöjt när solen gick ner bakom båtarna i hamnen. Och solen sken från arla morgon till sent på kvällen. När den nordiska sommaren gör sitt intåg glömmer man lätt de bistra vintermånaderna.

Det var dock inte allt som var sol och solsken. Några pjäser, men i synnerligt en, var så överdrivet politiserad att den, med sitt intensiva budskap om antirasism, gick så överstyr att det bara lämnade kvar en obehagskänsla och en fadd smak i munnen av misslyckande. Att använda uttryck som ”Svenne banan” om svenskar för att avväpna rasisterna cementerar snarare ett tänk om vi och dem. Min spontana reaktion är ”Gör om, gör rätt”. En sak jag saknar är upplevelser för barn och ungdomar som inte ger moraliserande pekpinnar eller samhälleliga riktlinjer. Jag är medveten om att det man anser vara en upplevelse är subjektivt därför är detta också mina egna reflektioner och inte en statisk sanning. Men faktum kvarstår, jag saknar direkta upplevelser för barn, en berättelse, ett flöde, mystik, känsloberöring… Därför var dag nummer två en svallvåg av positivitet efter mitt mått mätt. Den sista föreställningen vill jag i synnerhet lyfta fram. Projektet ”East Side Story”.

”East Side Stories” är en samproduktion mellan invandrarföreningarnas samorganisation Inva-Sam, studieförbundens nätverk Tillsammans och Helsingborgs stadsteater. Projektet är en del i Kulturrådets Kreativa Platser. Musikalen berör det stora och det lilla, det existentiella och det vardagliga. Den vänder sig till alla som vill lära känna sin stad och sin samtid lite bättre. Som vill komma närmare.
Föreställningen slutade med stående ovationer och hade vi kunnat hade vi säkert applåderat än.

Larrie Griffis
Centeransvarig på Luckan i Helsingfors