fbpx

Solen och värmen har välsignat oss och vinden från havet har varit förvånansvärt varm, parken har prunkat och sist men absolut inte minst så har teaterpjäserna och seminarierna varit både fina och tankeväckande. Så här kunde den del av Scenkonstbiennalen för barn och unga Helsingborg som jag fått ta del av sammanfattas.
Som litteraturvetare och med många års erfarenhet av att arbeta med bland annat jämlikhets- och värdegrundsfrågor med unga är det särskilda intresseområden och frågor som jag har med mig då går på seminarier och på teater.

Det som jag främst funderat på nu under mina dagar här i Helsingborg är värderingar och politiska budskap i teater för barn och unga och hur mycket ideologi en pjäs kan hålla. (Massor, tror jag, men det finns en gräns för allt.

”Mamman” av Teater Tribunalen, fritt bearbetad efter Maksim Gorkijs roman ”En mor”.

En deltagare i ett popup-samtal om feminism, intersektionalitet och polistisk aktivism inom scenkonst för barn och unga, tog upp skillnaden mellan teater för barn och unga och teater för vuxna och hur de klara budskapen främmande i teater för äldre.

Det finns en tanke om att den äldre publiken inte längre behöver upplysas och undervisas utan snarare blir provocerad om den stöter på
budskap som är väldigt ideologiskt laddade och har en klar agenda. Detta är väldigt intressant, hur barnen och de unga ska fyllas med förmaningar och sanningar och rättesnören, medan vuxna som ju bevisligen inte har full koll på hur de behandlar varandra, samhället eller vår jord besparas fortbildning av detta slag. Den vuxna teaterbesökaren ska dock köpa sin biljett själv och har mer makt att välja, vilket barnen och de unga kanske inte har till lika stor grad och däri ligger en del av orsaken till skillnaden.

Lite välförtjänt vila efter fyra föreställningar och ett seminarium

Forskaren Elza Dunkels som i sitt arbete fokuserar på unga och internet, varnar att hennes svar och åsikter i samtalet ”Generation Z – hur kan vi förstå unga idag utan att lägga våra värderingar på dem?” kan färgas starkt av den nästan aktivistiska inställning till barns integritet och rättigheter som hon har utvecklat under sitt arbete med bland annat vad barn och unga gör på nätet. Jag gillar den öppna kommunikationen om att ”barn och unga är lika värda som vuxna och förtjänar ett respektfullt, jämlikt bemötande, inte uppfostran uppifrån” och att denna insikt påverkar allt det hon säger och det hon gör.

Det som jag tar med mig från Helsingborg är en stark förtröstan i att barn och unga inte är vilsna objekt som kräver en upplyst vuxen som puffar dem i rätt riktning. De äger sina liv och sin värld och i samtalen och pjäserna framkommer det att det främst är de vuxna som verkar vara lite vilsna och som behöver lära sig mer, anpassa sig och vara ödmjuka inför förändring och utveckling och inför sin egen roll i världen.

Jag fastnade för en av replikerna i pjäsen Mamman, som Teater Tribunalen satt upp fritt efter Maksim Gorkijs roman En mor, som visade barn som aktiverar sig för frihet och förändring, medan de vuxna fastnat i sitt egna dagliga slit i seg, grå dimma och trötthet. Ett av barnen sa ungefär: ”Jag är så trött på vuxna som aldrig gör nåt för att förändra samhället”. Det väljer jag att ta med mig och jobba för.

Cecilia McMullen, Kulturansvarig