fbpx

”Hur ser vi en individ och framförallt, hur blir vi sedda som individer?”

Vi är på SAMS sommardagar i Tammerfors och biskop Björn Vikström talar om hur vända motgångar och hopplöshet till balans och förtröstan. Det kan tänkas vara svåra teman och samtidigt något som berör så många. Han talar sakligt om att motgångar och bekymmer är något som alltid kommer att finnas i livet och hur viktigt det då är att finna balans i tillvaron detta till trots. Vikström belyser vikten av hur föreningar och organisationer som möter människor i sin vardag samtidigt ser vilket stöd och praktiska råd de kan erbjuda liksom vad de själva kan få i utbyte av erfarenheter. Något som Vikström anser kan fylla samhälleliga luckor. Några råd på vägen som biskopen delar med sig är hur vi, enligt honom, behöver befrias från krav som förlamar och att vi samtidigt behöver uppmuntrande exempel och förebilder på vad vi kan göra. ”Människan är inte ett problem, som kräver lösning, utan ett mysterium, som väcker förundran.” Om hur vi väljer att framställa oss själva och andra. ”Att lyssna och berätta” säger Vikström  ”är en ömsesidig gästfrihet.” Något vi på Luckan arbetar aktivt med gällande mentorer och adepter, handledning, integrering och personligt stöd.

Själva seminariet öppnades av den oemotståndligt positiva och inspirerande ordförande för SAMS, Anna Caldén. Moderator för seminariet är journalisten Jonas Sundström vilken just nu arbetar som programledare för det populära programmet Strömsö. Sundström kommenterar att han som”… är en vit, heterosexuell, medelålders man som med medfött hjärtfel där vården varit gratis… ” inte är tillräckligt tacksam för sitt privilegium över just detta. Kommentaren väckte förundrade känslor om personer med olika funktionsvariationer, ständigt och jämt, måste vara tacksamma för det lagstadgade stöd de får. En dam kommenterar huruvida det är hälsosamt att sätta sig i fokus på det sättet och Vikström svarar att det är en skillnad att säga tack och känna en påtvingad tacksamhet. Oavsett om man har en medfödd funktionsvariation eller vilken sexuell läggning eller hudfärg man har.

Nästa upp på scen är Anna Salovaara-Kero.  Hon skriver bloggen Mamma Annorlunda, om hur det är att vara mamma till ett, som hon själv säger, utvecklingsstört barn. Själv kallar hon sig för normalstörd, och fortsätter skrattande med frågan ”Vem är på riktigt normal?” Jag tänker hur glad jag är att vi kommit så långt på Luckan med frågor gällande funktionsvariationer och hur vi strävar efter att vara så tillgängliga som möjligt för så många som möjligt. Projektet Tillgänglig Kultur var det startskott vi behövde och nu är tillgänglighetstänket en väl implementerad del av verksamheten. Salovaara- Kero lyfter fram att ett äkta, respektfullt möte sker när man tar ”den andre” på allvar genom en äkta närvaro och när man delar med sig.

Snart blir det grupparbete men mer om det i morgon.

Sissel Korpisola / Projektansvarig, Stora Komet
Larrie Griffis / Centeransvarig